det är en sådan känsla som äter upp en men som ändå är bra? som konsumerar hela existensen med sin egen närvaro men ändå inte förstör. som finns och som ska finnas och som aldrig borde försvinna.

hon sa det till mig och log inte men såg glad ut ändå. så la hon sin hand över min och det blev varmt och hennes blå ögon sa mer än de ord hon alldeles nyss slingrat runt mig.