Skära ut det som är fel.
Hänga upp det på väggen
och låta själar skratta.

Spy ut det som är äckligt.
Låta det ligga på golvet
under det trasiga som hänger.

Le så stort att allt gör ont.
För när det slutar kännas
är man död.

Och vem vill egentligen
dö.

Jag vill?

Äta upp det ingen vill ha.
För allt är för mycket och
platsar i dig.
Sen skära och sen spy och
sen le och sen aldrig dö. Aldrig
någonsin
dö.

För vem vill det.

Inte jag?