som såpa
och kylan värmer i
magen
precis som kol
det dunkar i huvudet
när jorden snurrar
det skär i hjärtat
när du andas
och en stjärna faller
och en önskan försvinner
och det fortsätter svida
och värma och dunka och skära
för stjärnor lyser
alltid
exakt lika klart
om du är så mycket
vad du vara
om du inte är något
vad du var
förblir inget
och jag tänker på
hur inget det smakar
att aldrig andas och
just då sväljer jag tuggan
med luft som är precis
det.
luft.
plask. (magplask). och sen?
Till Jasmin. För att du är en sådan person som gör världen vacker.
Hon med röda läppar
hjärtan
på benen och
ett arkiv av bilder även
Du
kan känna
Hon som ger sitt
hjärta
till de som inte ätit det
gift
som förblindar bara
Dig
trots att du ändå aldrig skulle se
Hon som finns och som
andas
och som älskar och som
ser och som vill
och som
skriver
för att det är precis så
Du ska vara
Hon som är
för att hon
är
lika fin
som de hjärtana
hon delar ut till
Dig
Hänga upp det på väggen
och låta själar skratta.
Spy ut det som är äckligt.
Låta det ligga på golvet
under det trasiga som hänger.
Le så stort att allt gör ont.
För när det slutar kännas
är man död.
Och vem vill egentligen
dö.
Jag vill?
Äta upp det ingen vill ha.
För allt är för mycket och
platsar i dig.
Sen skära och sen spy och
sen le och sen aldrig dö. Aldrig
någonsin
dö.
För vem vill det.
Inte jag?
en gång när
jag var liten
ville jag sitta på
en brygga med fötterna
i vattnet och solen
på ryggen
och jag ville ha din
hand i min trots att den
var klibbig av vattenmelon
och saltvatten punkt
idag insåg jag
att det är du som ska
sitta där med mig, okej?
i du är
det jag inte är
och du är
det jag vill vara
ii din historia är
min motsats och
din framtid är lika
oviss som min
iii ändå är det bara du
jag vill ha
för du är
perfekt precis så som
bara du kan vara
iv du är
du
och jag är
bara jag
och tillsammans är det lika med
vi
Sår på handen
grönt diskmedel och såpa
Det luktar choklad och
allt svämmar över för det
blir alltid för mycket
Kaos inne, ytan
är alltid blank och halsen
värker men du pratar
aldrig för mycket för du har
glömt hur man gör
Det är mycket du har missat
att komma ihåg och det är
ännu mer som speglas i
kallt avloppsvatten
Smutsigt av fett men så
rent av yes diskmedel
Aldrig skulle du väl erkänna
något annat än att du är
perfekt.
Om allt du bryr dig om är
att le
så är det ett leende du ska få
Om allt du ser är i färg
så ska jag bara klä mig i
regnbågar
Om allt du vill höra är sång
så är det musik jag ska ge
dig
Om allt du känner är tomt
så är det väl det du vill ha av mig
Inget.
Hjärtat är en muskel och
hjärnan är en massa och
tankar är diffusa och
känslor är inget konkret.
Sätt inte ord på det du inte ser
och tänk inte för mycket
på det som känns.
Stäng av så att du slipper
det som inte ska finnas och
det ingen vill ha.
Uttala inte något du
inte förstår och känn inte mer
än vad som är rätt.
För hjärtat
är faktiskt bara en muskel
och hjärnan är inget mer än
massa.
Du är inte mer än så.
Instängd. Hittar inte ut. Vill inte.
Kom ihåg att andas.
Glöm inte att vakna.
Påminn mig om att jag lever,
för jag tycks glömma.
Det är inte okej att försvinna,
eller att titta utan att se,
att göra utan att tänka.
Varför måste man känna?
För att någon har bestämt
att det är så det ska vara.
Och nu har jag glömt igen
vad det är jag gör.
Du lever.
Lever.
Fan, låt mig va.
