Instängd. Hittar inte ut. Vill inte.

Kom ihåg att andas.

Glöm inte att vakna.

Påminn mig om att jag lever,

för jag tycks glömma.

Det är inte okej att försvinna,

eller att titta utan att se,

att göra utan att tänka.

Varför måste man känna?

För att någon har bestämt

att det är så det ska vara.

Och nu har jag glömt igen

vad det är jag gör.

Du lever.

Lever.

Fan, låt mig va.

Comments

Leave your thoughts here:

Name:
Remember me?

Email: (only for me to see)

Your website:

Response:

Trackback